Skolan i PISA och skolan i verkligheten

PISArapporten har tydligen slagit fast att svenska elever inte kan någonting, någonting som är av värde i rapporten dvs. Jag, som arbetar som lärare (och är utbildad sådan) hör ofta om den här rapporten. Ofta tycker också politiker och andra random personer som anser sig kunna och förstå hur skolan fungerar referera till PISA. Jag erkänner att jag inte läst vare sig den nya rapporten eller någon av de föregående. Men, rapporterna tycks iaf visa att eleverna inte lär sig det de ska lära sig internationellt sett. Nu är det tydligen viktigt för politikerna att hitta någon att skylla detta nationella nederlag på. De skyller på varandra. Det är på ett sätt trevligt, för det innebär att lärarna för en gångs skull inte är bovarna. Men, deras kritik jämtemot andra partier är inte ett dugg kontruktiv. Jag TROR att skolan skulle vinna på att färre personer som inte är utbildade inom pedagogik och har arbetat inom skolvärlden lägger sig i skolan. Jag tror också på att de förändringar som görs ska vila på forskningsresultat och givetvis vara genomförbara. Det finns forskning som visar att elever som har en bra relation till sin/sina lärare ha lättare att tillskansa sig kunskap. Men man kan ändå inte förvänta sig att alla lärare ska få en god relation till alla sina elever bara för att forskningen visar att det är bra. Man måste ju fråga sig varför vi inte kan ha det? Jo, vi har förlite tid för varje elev. Det "lättaste" sättet att lösa det problemet är att antingen minska grupperna, eller sätta in fler lärare (och fler lokaler för dem att hålla till i) och dela upp antalet lektioner mellan det ökade lärarantalet. Sedan är det givetvis så att lärare måste kunna det de själva lär ut. Jag undervisar inte i idrott och hälsa för att jag helt enkelt inte kan ämnet. En lärare bör också vara en god pedagog. En god pedagog -enligt mig- har en positiv inställning till elever och lärande, har höga, positiva krav på samtliga elever, ger samtliga elever de verktyg de behöver för att kunna tillskansa sig kunskaper och får tid och möjlighet att analysera sitt arbete. Undervisning är knepigt för det är inte en självklar vetenskap. Det finns många teorier om lärande och de har väl alla sina fördelar? När jag gick på lärarutbildningen fick vi lära oss om några olika stora pedagogikteoretiker(?) kommer inte ihåg om de kallades så, men de hade teorier om inlärning). Allt ifrån att jag lär mig att inte göra en viss sak om jag blir slagen men jag lär mig att göra på ett visst sätt om jag blir uppmuntrad, till att jag ska bli utmanad i mitt sätt att tänka för en viss uppgift för att utvecklas och på så vis nå nya "nivåer". Jag tror (i min ovetenskaplighet) att vissa teorier fungerar i vissa sammanhang och framför allt i vissa kulturer och tider. Jag säger nu inte att vissa beteenden bör rättfärdigas bara för att det är deras kultur, men jag tror att det inte går att jämföra sig japanska skolan med svenska och säga att vi ska göra likadant som dem bara för att de ju har fått bra resultat i PISArapporetn. För hela deras samhälle är helt olikt vårt. Deras mentalitet kring skolan, lärare-elev och barn-förälder -relationen och framtidstänkande ser helt annorlunda ut än i Sverige, och har gjort det länge. DEt finns säkert mycket gott att lära ur deras kultur, men vi kan inte bara kopiera en del ur den. Finska skolan har fått mycket bra resultat i PISA, iaf i början (första PISAundersökningen gjordes visst 2000) men det är inte heller så märkligt, deras skolsystem har en uppgift (som jag har förstått det): lärarna ska förmedla kunskap. De ska se till att deras elever lär sig så mycket faktastoff som möjligt, och kanske analysera och vrida och vända på det. Men svenska skolan har fler uppdrag än så och uppdragen blir lidande av varandra. Inget ges ordentlig tid och engagemang. Ett av huvuduppdragen är att forma ansvarstagande demokratiska medborgare, som hjälper varandra och tar ansvar för miljö, medborgare, samhället och allt som ryms inom det. Men hur ska en lärare förmedla det när hon/han samtidigt blundar för en konflikt i korridoren för att den innebär massa merjobb och då är det något annat, också viktigt, som inte hinns med. Skolan kommer fortsätta blöda så länge lärare och skolledare ständigt blir störda i sitt arbete pga politiker, debbatörer, allmänna tyckare och höga röster som ska lägga näsan i blöt för "jag har ju gått i skolan, jag har full koll". Alla verkar ha rätt att tycka något om skolan och precis som jag, ha en åsikt om vad som bör göras för att den ska bli bättre. Men jag har iaf en utbildning och några år i branschen. Jag tror inte att det finns någon quick-fix, men vilken yrkesgrupp skulle inte bli galen av att ständigt få nya direktiv att arbeta efter?