Fru/fröken/kvinna Man/man/man

Medan barnet ändå sover kan jag dundra ut ännu en reflektion jag gjorde, fast den här är inte helt färsk. Det pratas mycket om jämställdhet. Jag är ganska passiv i den debatten, antagligen för att jag inte har förstått. Vi säger så. Jag vet att röster höjs om lite av varje inom jämställdhetsspektrat, det finns mycket att uppröras över. Män som star för stor plats i t-banan, i det offentliga rummet, i ledningar, i klassrum och andra platser. Eller män som tar för lite ansvar i barnuppfostran, i fikarummen, på bussen, på parkeringen osv. Det är mycket fokus på männen. Jag tänker inte säga något om det. Just nu. Men! Häromdagen kom jag på att män är män både innan och efter de gifter sig. Kvinnor är kvinnor innan de gifter sig och fruar/hustrur efter att de gift sig. Varför? Är inte detta något att uppröras över? Är det bra att få byta titel? Är det lite bättre att vara fru/hustru, eller är det bättre att vara kvinna? Är det lite synd om männen som inte får byta titel? (Förutom till make, men det känns väldigt....formellt? Motsvarigheten till make är maka, men vad är motsvarigheten till fru/hustru?) Eller är det så att kvinnan fråntas (som det offer hon gärna målar upp sig som) rätten att vara kvinna och blir istället bara någons fru? Jag vet inte hur långt tillbaka i tiden man höll på med att säga Fru *valfritt mansnamn* som att hon helt hade slutat existera som egen person och kvinna och bara blivit ett bihang till mannen. Men som sagt, jag har ingen aning när det var så, men jag vet att det var så ett tag. Är det isåfall bättre eller sämre? Man har ju under lång tid i historien sett ner lite på kvinnor som inte gift sig/blivit gifta. Det kan förvisso vara för att en kvinna inte är något om hon inte har en man vid sin sida. Är det vad det handlar om, att kvinnan äntligen har blivit någon och därför får hon tituleras "fru". Fru väger ju lite tyngre än fröken. Fröken är ju en ogift, och i min omedelbar association är det någon som är lite ung, oerfaren, som bör finna sig i att bli styrd och ställd med. Medan en fru, det är en kvinna med pondus. Hur blev det så? Men framförallt, ska vi inte ta och hitta på ett ord som passar till en gift man?

pasta....i allt?

Jag serverar Linus två barnmatsburkar om dagen. Han får en halv matburk och en halv fruktburk till lunch, resterande halvor får han till mellis och sedan till middag. Sedan han blev sex månader ökade valmöjligheterna bland burkarna. Nu finns det allt från broccoli och pasta till kyckling m ris och grönsaker, olika fiskrätter och diverse fläskköttsrätter som jag inte kan förmå mig att köpa. Igår åt han lax med pasta. Den luktade inte chokladkaka... Idag fick han fiskgratäng. Vad är då viktigt i en fiskgratäng? Fisk givetvis. Jag skulle också ha i potatis och spenat. Spenat ska man inte ge till små minibarn så det klart att det inte finns i. Men, döm om min förvåning när jag upptäcker att "fiskgratängen" innehåller Pasta! Varför? Allt innehåller typ pasta så vad skulle det göra för skada att inte ha det i en fiskgratäng? Då kanske ni som har tänkt ett varv till säger att det är bra med lite lättforcerade bitar i maten för de här små så att de inte tror att alla mat är passerad? Nejnej, det var bitar av morötter i, så pastan var helt meningslös. Häll i fler bitar av potatis och kanske lite bitar av fisk?!

Ett ärligt försök

När jag går hemma hela dagarna kommer jag på alla möjliga fantastiska/konstiga/strålande/supertuffa saker. Men jag slänger mig inte på telefonen och ringer upp världen för att säga "Hey, jag tänkte på det ena eller det andra...". Därför är ju en blog toppen. Då kan jag (när jag hinner/orkar) skriva ner mina fantastiska reflektioner här! Det är tanken. Vi får se.